Idag presenterade alliansen i landstinget sin valplattform.
Fyra punkter – ja du vet: Öka tillgängligheten, förbättra akutvården, mer valfrihet och bättre kollektivtrafik. Inget nytt precis. En valplattform ska väl inte nödvändigtvis innehålla något nytt – partier brukar inte komma med överraskningar (undantag: Göran Perssons utspel om maxtaxa, möjligen också tunnelbanebutlern) i valrörelsens slutskede. Politik är en kontinuerlig process där det viktiga är trovärdighet. Kanske också en hel del känsla…
Men en sak kan man ju försöka med: att mynta ett uttryck som folk förstår och förknippar med ngon del av politiken (typ: Friggebod). Det var just vad alliansen i landstinget försökte sig på. Förslaget att gamla multisjuka personer inte ska tvingas till akuten och dess väntetider när de behöver vård, är något man tror sig vinna gehör bland väljarna för. De gamla ska kunna direkt komma till rätt vårdavdelning. Därför ska de få ett kort som visar hur deras tillstånd är – vilka mediciner de äter och vilka krämpor de har. Utvecklingen har edan börjat och nu vill alliansen skapa ett system som underlättar denna process.
Men vad ska detta kallas? Gräddfil för äldre multisjuka – nja, “gräddfil” har fel klang och associationer. Det blev VIP-kort istället.
-Vi ger VIP-kort – inte till de unga, friska och rika – utan till de gamla, svaga och multisjuka, sa man på presskonferensen.
Men detta uttryck missförstods direkt. På miljöpartiets valupptakt på Stora Torget höll landstingsrådet Johan Edstav (MP) en lång utläggning om hur fel det är att alliansen nu vill sälja VIP-kort så att rika direktörer går förbi de gamla och sjuka i vårdköerna. Han hade knappt ord för hur uselt förslaget var. Och hans indignation väckte bifall i publiken som förfasade sig över alliansens förslag.
Stolpskott? Självmål? Ja, kanske. Att så kapitalt missuppfatta alliansförslaget är onekligen anmärkningsvärt. Men kanske visar det också att begreppet VIP-kort kan missuppfattas.
No related posts.
