En tillförlitlig – om än oväntad – statistik över missnöjda småbarnsföräldrar får man när man studerar antalet vårdnadsbidrag som tas ut per månad. Det är ju under våren som krisen rutinmässigt blir som störst och då stiger också antalet utbetalda vårdnadsbidrag för varje månad – passerar 300-strecket i mars och ökar sedan under några månader för att sedan sjunka med drygt 100 i augusti då det plötsligt finns lediga platser på förskolan. Man kan förvänta sig att mönstret blir ännu tydligare i år när fler vet om möjligheten. Under vårdnadsbidragsstatistiken visar sig en ilska över att livsplanerna plötsligt görs svårare av en kommunal planering som inte håller måttet.
Dagisupproret kan bli svårbemästrat för alliansen. Det är nämligen ganska många s.k. caffelattemammor och -pappor som blir blåsta på barnomsorg den här gången. Välutbildade föräldrar i 30-årsåldern med bra jobb – ofta med en slags borgerliga värderingar – och fina bostäder i centrum.
Fördomsfull analys? Kanske (t.o.m. troligen) men det ligger något i det. För dessa föräldrar är kraven på barnomsorgen tydliga och absoluta. Ett negativt besked är en förolämpning, ett slag i ansiktet. Och behovet kommer att växa under de närmaste åren…
No related posts.
